Morgonandeträkt på en full tunnelbana. Detta gör definitivt inte morgonen bättre. Varför öppnar man ens munnen på tunnelbanan tidigt en grå morgon?
femton minuter senare står jag i slussen. Sakta försvinner min irritation, upp på bussen och hoppas att ingen öppnar munnen. Jag är osynlig. så osynlig att en människa sätter sig på mig. Och märker inte att jag sitter där förän jag försiktigt hummar lite om att jag ska gå av bussen. Irritationen är på topp. Denna dag känns otroligt lång. HURRA för helg!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar