Var ute hos far min för nån vecka sen, och han har precis kommit in i "facebook världen", han hade läst alla mina statusar som ja lägger upp om och vartannat, därefter sa han: Johanna, du är ju en kul tjej! lite smårolig så där. Du borde starta en blogg!
Det har jag sa jag, men kanske borde utveckla den lite, och skriva lite mer ofta!
På vägen hem från far min tänkte jag på hur livet en gång sett ut där ute, vad jag gjorde och mina gamla kompisar.
Och jag kom fram till en enda sak, där ute på ön har tiden stått stilla! Gamla klasskompisar ser exakt likadana ut som de gjorde den sommardag i 9an som vi alla vinkade av varandra för att bege oss ut på nya och större äventyr. Ingen hälsar, de lever i sin bubbla. Allt ser likadant ut och ingenting har förändrats! jo förresten, de som va små är stora fast fortfarande små!
Jag åker dit, med en klump i hjärtat och hoppas på att jag inte träffar någon jag förr kände. Därute stickar jag ut! Med mina gudliga sneakers och min färglada jacka! Jag är inte som alla andra och kommer aldrig någonsin bli det!
Det är inte alltid lätt att var awesome!
Från och med nu startar jag om min blogg, en blogg om skor, musik, sex och livet som 20 plus i storstan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar