Nu är det måndag igen, det känns som om det alltid är måndag. tiden går så fort, om 3 veckor är det November camp, kan inte fatta, och om en vecka så kramar jag min kära mor.
Antar att ni vill höra om den fartfyllda helgen. Så jag ska berätta. Exakt 10.08 på fredag morgon börjar vår resa, resan som alla kommer minnas för resten av livet. Efter 3 mil kommer Linn på att hon glömt börsen hemma ( börs är ett annat ord för plånbok)
Så vi vänder, och nu börjar det. Snön fortsätter att falla ner från himlen, och vägen blir bara mer och mer osynlig. 6 mil från Tärnaby, i den lilla byn slussfort, som består av en handel och bensin mack, som en familj såklart äger och jobbar på, Rasmus missar stoppskylten och far rakt ut på vägen. Men bilen vill inte svänga. Så hej diket och hej 3 skrikande ungdomar.
En timme senare, när bärgaren kommit kan vi äntligen fara igen. Mer snö har kommit och på vägen dyker breda långtradare, ett gäng stilla stående bilar och 5 renar upp.
Tack o lov för att vi kom fram. Vi fick äntligen äta på Mc Donalds och äntligen krama på vår vackra Elin! in på Allstar och det blev kalas, Killar i V-ringat och arga tjejer. Det är Luleå det!
Det blir lördag och vi ska på stan, ränner runt som vilsna hönor i jakt efter en barnbutik, men vet ni. Det finns ingen i Luleå. Hittar gallerix och hittar kläder.
Vidare till Piteå och till Annelund för maskerad fest med hela familjen Hjemdahl och några till. Maskerad som slutar i blod ( Låtsas förstås, ingen favorit i repris här inte) maskeradkläder som togs av och på och en sväng på Krogen.
Resan hem var inte så äventyrs full. Mätta på korv och energidryck kom vi äntligen hem till Tärnaby!
Och idag lekte vi i snön!
måndag 25 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
Torsk på Tallin?
Nej, men soppa torsk på coop!
Så jag och linn fick gå hem, alltså 2,5 km, men matkassar och dunken, som självklart låg tom i rasmus lika tomma bil!
Hem fort och laga mat, mega hamburgare som blev awesome! Sen till Statoil med den tomma dunken. Kändes som om vi var 15 igen och skulle ut på moppe äventyr, dock inte lika spännande nu som det var för 5 år sen.
Lyckades iallafall med att fylla dunken, bära den tillbaka till coop, 2, 5 km igen! Väl framme, med bilens törst någorlunda släckt försöker vi desperat starta den. Men då är batteriet dött. Typiskt!
2 tjejer, med en gammal bil, i en nedförsbacke, ska försöka putta, och jag kan tala om för er att det går inte. Verkligen inte. Som tur var hittade vi 3 små norrmän på parkeringen, dock kunde de ingenting om startkablar och batterier. Inga riktiga män alltså!
Vi ringer våra män, som med mycket om och men ändå tar sig ner till parkeringen och vi får bogsering. En bit, tills bilen startar och vi kan åka hem till Johan och kolla på idol!
Detta upprepar sig på samma sätt när vi väl ska hem från Johan, dock inte lika snyggt gjort som första gången, men med mycket om och med så står iallafall på ett ställe, och hur vi ska få den där ifrån blir ett annat kapitel!
Så jag och linn fick gå hem, alltså 2,5 km, men matkassar och dunken, som självklart låg tom i rasmus lika tomma bil!
Hem fort och laga mat, mega hamburgare som blev awesome! Sen till Statoil med den tomma dunken. Kändes som om vi var 15 igen och skulle ut på moppe äventyr, dock inte lika spännande nu som det var för 5 år sen.
Lyckades iallafall med att fylla dunken, bära den tillbaka till coop, 2, 5 km igen! Väl framme, med bilens törst någorlunda släckt försöker vi desperat starta den. Men då är batteriet dött. Typiskt!
2 tjejer, med en gammal bil, i en nedförsbacke, ska försöka putta, och jag kan tala om för er att det går inte. Verkligen inte. Som tur var hittade vi 3 små norrmän på parkeringen, dock kunde de ingenting om startkablar och batterier. Inga riktiga män alltså!
Vi ringer våra män, som med mycket om och men ändå tar sig ner till parkeringen och vi får bogsering. En bit, tills bilen startar och vi kan åka hem till Johan och kolla på idol!
Detta upprepar sig på samma sätt när vi väl ska hem från Johan, dock inte lika snyggt gjort som första gången, men med mycket om och med så står iallafall på ett ställe, och hur vi ska få den där ifrån blir ett annat kapitel!
måndag 11 oktober 2010
Tiden går fort när man har....
..Roligt? Ja, jo. Som de säger här upp, lite så där "pö om pö".
Hemlängtan slår till ibland, men försöker tänka bort den. För tiden går faktiskt ganska fort.
Jag tänker på min familj, de är sådana starka människor. Underbara människor och jag älskar och tänker på er.
Jag har varit här i hm, jag vet inte. Vad kan det vara? 8 veckor. typ. Och så här mycket som jag gjort under dessa 8 veckor har jag inte gjort någonsin.
Jag har sett får med lång svans, åkt en roadtrip på 12 timmar till Norge, stått på snö i september, gjort spontanresa till Piteå, ätit PALLT, sett norrsken, tatuerat mig, kört bil i Norge, druckit ur en 4 kronors pantflaska, fjällvandrar, klappat renar, lärt mig jojk och svetsat. Detta är inte ens hälften. det skulle täcka ett helt A4 om inte mer.
Jag har det ganska bra, trots att livet känns som en dokusåpa. Men frågan är om det faktiskt inte känns så hela tiden, var man än är och vilka människor man än träffar?
Hemlängtan slår till ibland, men försöker tänka bort den. För tiden går faktiskt ganska fort.
Jag tänker på min familj, de är sådana starka människor. Underbara människor och jag älskar och tänker på er.
Jag har varit här i hm, jag vet inte. Vad kan det vara? 8 veckor. typ. Och så här mycket som jag gjort under dessa 8 veckor har jag inte gjort någonsin.
Jag har sett får med lång svans, åkt en roadtrip på 12 timmar till Norge, stått på snö i september, gjort spontanresa till Piteå, ätit PALLT, sett norrsken, tatuerat mig, kört bil i Norge, druckit ur en 4 kronors pantflaska, fjällvandrar, klappat renar, lärt mig jojk och svetsat. Detta är inte ens hälften. det skulle täcka ett helt A4 om inte mer.
Jag har det ganska bra, trots att livet känns som en dokusåpa. Men frågan är om det faktiskt inte känns så hela tiden, var man än är och vilka människor man än träffar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
